Ebba Carlström

Kommande vecka...
Hej! 
 
Det är strax helg och det börjar bli dags att planera nästa vecka. Utan planering så är det inte mycket som går ihop i mitt liv så det är ett måste.Sedan går jag in och jobbar full tid igen efter att ha gått mest kortpass nu i oktober för att reabiliteras in i arbete. Jag har ett ganska hektiskt schema framför mig med start redan på måndag. Som tur är så är tävlingssäsongen över för oss vi har en träning kvar innan det är dags för lite vila. Men v. 44 ser ut såhär för mig och C. 
 
Måndag: Jag jobbar 9h pass så jag åker inte till stallet här-
Tisdag: Uteritt utan större krav.
Onsdag: Uteritt med lite trimm på ängen. 
Torsdag: 
Fredag: Uteritt med konditionsträning
Lördag: Tömkörning i skritt
Söndag: Åker inte till stallet, jobbar nattpass. 
 
Torsdag vet jag inte men jag rider iallafall inte Charsmin utan det är väl om jag orkar rida Finelle. 
Hur ser eran vecka ut? 
 
- Ebba
 
 Fotograf: Lina Green/@linagfoto
 
Vetlandaortens Ryttarförening - Resultat
Hej!

Vi var ju och tävlade på hemmaklubbrn i helgen som var. Jag var väldigt osäker över hur de skulle gå, alla andra gånger vi har varit där har vi antingen vägrat ut oss eller så har jag ramlat av. Alltså har vi inget vidare självförtroende där, vilket är synd eftersom det är klubben vi också tävlar för. Men när anmälde tänkte jag också att vi kan detta nu och när vi var där sist hade vi inte alls den typen av rutin vi har nu. Så jag tog den chansen och såhär i efterhand är jag superglad att jag åkte.

Klasserna vi var anmälda till var LD, LD bed A och en LC. Vi tävlade alltså under två dagar, vårt första meeting så att säga. Dock stallade jag inte upp eftersom det bara tar 5 minuter att åka men jag ville se vad Charsmin sa om tävling 2 dagar i rad och kom till slutsatsen att de går, vi behöver bara lite mer träning. De var en klass första dagen en LD (70) cm första dagen och en LD bed. A andra och senare en LC (80)cm alltså debut. Men vi tar de hela från början. 

LD bed. A:0 +A:0 Två faser 
Det hela började på framriden, C var ganska stark och för att inte rida henne starkare försökte jag låta henne rulla på i sin egen takt och rida med så mjuk kontakt som möjligt för att kunna ta i henne om de skulle behövas på banan, utan att behöva slita. Gick in på framhoppningen och min tanke och idé var lite som bortblåst, de gick att bromsa men på väg till hinder var de som hon bara ignorerade mig och körde sitt egna race, istället för att bråka ville jag bara ge henne stöd och försöka lösa situationen.
När jag gick banan fanns det inte så mycket alternativ men man kunde korta vägen och ta lite snävare svängar för att kapa tiden i omhoppningen. Grunden är jag supernöjd med, vi kommer bra på alla hinder. Försöker rida som jag hade tänkt, och är felfri. Fortsätter och tar en innanför sväng som jag inte har gått men tänker att det borde gå. C är med på noterna, tills hinder nummer nio. Det är en tillbaka sväng och jag försöker bromsa men C vara drar år vänster, hänger mig i innertygeln för att få reaktion. Tappar galopp och hästen trampar luft, där tappar vi placering. Försöker galoppera på till sista linjen, tar bort 1 språng för att spara tid. Går in i mål på 22.25 och vi slutade på en 9:o de plats av 25 starter. 


Efter här ville jag in och hoppa en klass till, efter en så bra känslan ville jag inte bara packa ihop och åka hem, men det gjorde vi och i skrivande stund ångrar jag mig lite. 

LD bed. A 
FELFRITT
Förväntade mig inget annat igentligen, dock red jag henne i lite undertempo men jag ville skolrida men glömde galoppen lite. Hon var i första bommen men annars hoppade hon klockrent. Superfina språng, och kollar man på filmen så ser det betydligt bättre ut än om vi hade ridit som vi brukar, vi var andra nollan med en tid på 64 sen lite drygt. Inte ens snabbast var vi, vilket är ovanligt. 

LC bed. A:0+A:0 Två faser 
När jag väl än anmälde undrade jag om jag skulle ta avd, A eller B. Bestämde mig för att gå på min magkänsla och tog avd. A hade vi en bra dag så kunde vi ju lyckas med omhoppning också. 
Mycket finare på både framridning och framhoppning, dock har jag lite problem att hitta galoppen i henne nu för tiden. Hoppar dock toppen språng och bär inte emot trots att det är högt och vi har inte någon vidare rutin på den höjden. Dock hö ser de som inte får hände, C blir osäker. På grund av höjdes är jag också lite feg, ger henne inte stödet hon behöver och vi får ett stop. Jag flyger av av landar på ryggen där västen inte SKYDDAR. 
Jag är nästa på tur inne på banan och jag känner att tårarna kommer. Ska jag behöva stryka mig här också, är inte så rädd utan vill bara inte flyga av IGEN. Hoppar upp, tar ett språng och går in på banan. Travar runt och bestämmer mig, NU GÖR VI DE HÄR! 

Kommer runt banan på 11 fel. Alltså ingen omhoppning men en genomförd start räknar jag som en vinst. Fort gick de och jag är inte på långa vägar nöjd med hur jag red men våran prestation att ligga på backen vara minuter innan och inte våga ifall jag skulle ramla av och bryta käken ännu en gång. Så gjorde vi en bra runda, de kändes inte högt utan bara osäkert. 

Åkte ändå hem nöjd, vi hade genomfört de vi skulle innan året var över. Jag var glad och bestämde mig för att de var sista tävlingen och vi satsar nu på pay and jump under vintern för att sätta rutin på 80 cm för att kunna sätta nollorna när säsongen börjar nästa år. 
-Ebba 

Bilder är tagna av Lina Green, ni hittar henne på insta under @linagreeen/@linagfoto 




Inlägg
Hej!

Här har de stått tomt ett bra tag, och ska jag vara ärlig har jag inte hunnit. Man kan verkligen säga att livet har kommit i mellan. Efter att ha gått på halvfart i nästan en månad blev det väldigt mycket på en gång när jag började jobba samt åka till stallet igen att den tiden som jag haft vart som bortblåst. Den tiden som fanns över spenderades på mer viktigare saker och bloggen glömdes liksom bort i stressen. I skrivande stund har jag väl ännu mindre tid till att kunna hinna med men jag kände att det var dags att uppdatera samt skriva av mig, så förbered er på en långt och kanske till och med lite osammanhängande inlägg.

För att ta vid där jag sist skrev har det hänt en hel del. Jag var i sluttampen av min sjukskrivning och skulle försöka mig på att rida. Mådde betydligt bättre där och då men hjärnskakningen jag hade satt sina spår och var långt från över. Kom ihåg passet men fick avbryta efter bara en kort stund då jag blev snurrig och huvudvärken kom tillbaka, idéen att börja rida igen fick vänta några dagar till. 

Att C hade gått betydligt mindre visste jag men att hon blivit väldigt tjock hade jag inte räknat med. Dock kom regnet ganska så precis efter olyckan vilket gjorde att gräset började växa och det räcker att C kollar på gräset så sväller hon upp. 

Tog tag i ridningen efter återbesöket den 24 sep och det gick betydligt bättre. Gick inte fullt ut då jag fortfarande hade en bruten käke och att ramla av då skulle vara kritiskt men helgen 28-30 skulle jag åka och C till en kompis neråt landet. Så jag hade behövt sitta på hästen minst ett par gånger innan avfärd. Vi hade planerat en häst helg där vi skulle rida/köra ihop, shoppa och ha det allmänt trevligt. 

Där efter drog livet mer eller mindre igång på riktigt, jag skulle in i arbete igen. Aningen jobbigt om jag skulle säga det själv. Var så osäker på om jag skulle komma ihåg allt och hur mycket jag skulle klara av. Dock har jag en bra chef så hon gav mig ett bra schema hela oktober för att inte överanstränga mig. Samtidigt skulle jag fösa in stallet i min vardag igen. Vilket blev väldigt spännande. 

En ny häst välkomnades in i stallet, mer om henne kommer i ett senare inlägg. Men tanken var att jag skulle hinna med och rida henne samtidigt som jag och C skulle hitta formen igen. Stressen kom som ett brev på posten och jag fick inse att jag var tvungen att prioritera. Jobbet gick först, Charsmin sen eller rättare sagt stallet sen. Men jag fick faktiskt ihop det, och jag mådde bättre både i huvudet samt så började jag våga mer och vi hoppade vårat första pass. 

Den 6 oktober tog vi våra första språng på över 1 månad. Kommer inte ihåg allt men det hände mer eller mindre som vanligt, förutom den älkiga känslan i magen att om man skulle ramla av är jag borta minst 6 veckor och jag skulle ligga på operationsbordet illa kvickt eftersom käken fortfarande var ömtålig. Men det var dags, jag kände mig redo. Bra pass efter omständigheterna, inte perfekt men kändes som vi kunde ta vid där vi lämnade. Hoppade två pass till efter detta, det ena bättre än de andra. Bestämde mig och anmälde till tävling den 20 och 21 okt. 

Vilket tar oss till i stort sett nutid. Tävlingen genomfördes i helgen som var men det tänkte jag ta i ett annat inlägg för att detta inte ska bli hundra sidor långt. 
- Ebba