Rastlöshets snack

Hej!
 
Såhär ledig har jag inte varit på länge, det är nästan lite jobbigt då saker att göra börjar ta slut. Hur mycket man än vill så går det inte städa sitt rum flera dagar i rad. Dessa lågradug dagar börjar bli oerhört tråkiga, jag sitter vid datorn och kollar på serier, försöker hitta intressanta ämnen att skriva om här varje dag, men eftersom mina dagar inte består av så mycket är det väldigt svårt. Nu är tiden helt plötsligt inte ett problem längre. Försöker hitta på saker och göra, tar tag i sådant jag inte hinner när jag väl jobbar men energi nivån är låg och det är svårt att komma igång. Jag har märkt att sjukskrivning inte är min grej, innan jag började jobba hade jag ju stallet. Jag vill inte åka dit än så det faller ju bort och då blir det betydligt fler timmar kvar av dagen. Jag har lyckats vända ganska så ordentligt på dygnet. Känns lite som om det börjar bli dags att ta tag i det. Föresten har jag lyssnat igenom min spotify spellista, så låtarna börjar bli lite dryga. Tar tacksamt emot nya låtar. 
 
Sitter och drömmer om framtida starter vi ska göra, klickar in på PS of Sweden och diverse andra hästshoppar som finns online och kollar på nya kollektioner och drömmer att jag hade alla hemma i garderoben. Längtar tills VM hoppar igång igen, det är det närmaste jag kommer hästar som det ser ut nu. Är så avudsjuk på alla som får åka till stallet, och det kliar något makalöst i mina fingrar till att få sätta igång igen. Sist jag jade ett sådant här långt uppehåll var nog omkring 2014. Känns väldigt konstigt, jag är inte med längre, det händer saker i stallet och jag har ingen koll. Med mitt stora kontrollbehov gör det att jag vissa dagar går runt och är sur, inte på att jag inte har någon koll utan för att jag inte får göra mig av med det behovet. Mitt eget fel såklart om man nu kan kalla olyckan för mitt fel... 
 
Ni hör ju att jag håller på och bli galen, jag är så full med energi i skrivande stund att jag skulle kunna städa hela lägenheten x2. Kollar på tv så mycket att reklamerna börjar fastna och det känns som att jag börjar lista ut ett mönster.  
 
Jag träffade några av stall tjejerna här om dagen och det var så himla roligt. Jag saknar dem något otroligt, trots att vi går om varandra i stallet så träffas vi alltid någon dag. Men att inte få träffa dem är så jobbigt. Vi känner varandra så bra nu att det går att prata om lite allt möjligt. Prata är lite min grej, jag kan prata mycket och har jag väl satt igång tar det en stund innan jag slutar och de flesta i stallet har sagt att dem tycker om mitt prat. Vilket är skönt för då har jag ett utlopp för mitt prat men nu när jag bara är hemma och min socialisering är betydligt mindre så får jag inte utlopp för min kärlek att kommunicera med andra människor. Tappade rösten när mon pappa var och hälsade på förra veckan, den har fortfarande inte kommit tillbaka helt. Bara det säger väl något. 
 
Känns som jag skulle kunna skriva en hel uppsats men det känns som det är bättre att jag stoppar mig själv här. 
- Ebba
 
Bild på mig och en häst som inte är min på något sätt förutom i hjärtat. A <3
 
 
 
 











Kom ihåg mig?
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se