Kommande vecka...

Hej! 
 
Det är strax helg och det börjar bli dags att planera nästa vecka. Utan planering så är det inte mycket som går ihop i mitt liv så det är ett måste.Sedan går jag in och jobbar full tid igen efter att ha gått mest kortpass nu i oktober för att reabiliteras in i arbete. Jag har ett ganska hektiskt schema framför mig med start redan på måndag. Som tur är så är tävlingssäsongen över för oss vi har en träning kvar innan det är dags för lite vila. Men v. 44 ser ut såhär för mig och C. 
 
Måndag: Jag jobbar 9h pass så jag åker inte till stallet här-
Tisdag: Uteritt utan större krav.
Onsdag: Uteritt med lite trimm på ängen. 
Torsdag: 
Fredag: Uteritt med konditionsträning
Lördag: Tömkörning i skritt
Söndag: Åker inte till stallet, jobbar nattpass. 
 
Torsdag vet jag inte men jag rider iallafall inte Charsmin utan det är väl om jag orkar rida Finelle. 
Hur ser eran vecka ut? 
 
- Ebba
 
 Fotograf: Lina Green/@linagfoto
 

Vetlandaortens Ryttarförening - Resultat

Hej!

Vi var ju och tävlade på hemmaklubbrn i helgen som var. Jag var väldigt osäker över hur de skulle gå, alla andra gånger vi har varit där har vi antingen vägrat ut oss eller så har jag ramlat av. Alltså har vi inget vidare självförtroende där, vilket är synd eftersom det är klubben vi också tävlar för. Men när anmälde tänkte jag också att vi kan detta nu och när vi var där sist hade vi inte alls den typen av rutin vi har nu. Så jag tog den chansen och såhär i efterhand är jag superglad att jag åkte.

Klasserna vi var anmälda till var LD, LD bed A och en LC. Vi tävlade alltså under två dagar, vårt första meeting så att säga. Dock stallade jag inte upp eftersom det bara tar 5 minuter att åka men jag ville se vad Charsmin sa om tävling 2 dagar i rad och kom till slutsatsen att de går, vi behöver bara lite mer träning. De var en klass första dagen en LD (70) cm första dagen och en LD bed. A andra och senare en LC (80)cm alltså debut. Men vi tar de hela från början. 

LD bed. A:0 +A:0 Två faser 
Det hela började på framriden, C var ganska stark och för att inte rida henne starkare försökte jag låta henne rulla på i sin egen takt och rida med så mjuk kontakt som möjligt för att kunna ta i henne om de skulle behövas på banan, utan att behöva slita. Gick in på framhoppningen och min tanke och idé var lite som bortblåst, de gick att bromsa men på väg till hinder var de som hon bara ignorerade mig och körde sitt egna race, istället för att bråka ville jag bara ge henne stöd och försöka lösa situationen.
När jag gick banan fanns det inte så mycket alternativ men man kunde korta vägen och ta lite snävare svängar för att kapa tiden i omhoppningen. Grunden är jag supernöjd med, vi kommer bra på alla hinder. Försöker rida som jag hade tänkt, och är felfri. Fortsätter och tar en innanför sväng som jag inte har gått men tänker att det borde gå. C är med på noterna, tills hinder nummer nio. Det är en tillbaka sväng och jag försöker bromsa men C vara drar år vänster, hänger mig i innertygeln för att få reaktion. Tappar galopp och hästen trampar luft, där tappar vi placering. Försöker galoppera på till sista linjen, tar bort 1 språng för att spara tid. Går in i mål på 22.25 och vi slutade på en 9:o de plats av 25 starter. 


Efter här ville jag in och hoppa en klass till, efter en så bra känslan ville jag inte bara packa ihop och åka hem, men det gjorde vi och i skrivande stund ångrar jag mig lite. 

LD bed. A 
FELFRITT
Förväntade mig inget annat igentligen, dock red jag henne i lite undertempo men jag ville skolrida men glömde galoppen lite. Hon var i första bommen men annars hoppade hon klockrent. Superfina språng, och kollar man på filmen så ser det betydligt bättre ut än om vi hade ridit som vi brukar, vi var andra nollan med en tid på 64 sen lite drygt. Inte ens snabbast var vi, vilket är ovanligt. 

LC bed. A:0+A:0 Två faser 
När jag väl än anmälde undrade jag om jag skulle ta avd, A eller B. Bestämde mig för att gå på min magkänsla och tog avd. A hade vi en bra dag så kunde vi ju lyckas med omhoppning också. 
Mycket finare på både framridning och framhoppning, dock har jag lite problem att hitta galoppen i henne nu för tiden. Hoppar dock toppen språng och bär inte emot trots att det är högt och vi har inte någon vidare rutin på den höjden. Dock hö ser de som inte får hände, C blir osäker. På grund av höjdes är jag också lite feg, ger henne inte stödet hon behöver och vi får ett stop. Jag flyger av av landar på ryggen där västen inte SKYDDAR. 
Jag är nästa på tur inne på banan och jag känner att tårarna kommer. Ska jag behöva stryka mig här också, är inte så rädd utan vill bara inte flyga av IGEN. Hoppar upp, tar ett språng och går in på banan. Travar runt och bestämmer mig, NU GÖR VI DE HÄR! 

Kommer runt banan på 11 fel. Alltså ingen omhoppning men en genomförd start räknar jag som en vinst. Fort gick de och jag är inte på långa vägar nöjd med hur jag red men våran prestation att ligga på backen vara minuter innan och inte våga ifall jag skulle ramla av och bryta käken ännu en gång. Så gjorde vi en bra runda, de kändes inte högt utan bara osäkert. 

Åkte ändå hem nöjd, vi hade genomfört de vi skulle innan året var över. Jag var glad och bestämde mig för att de var sista tävlingen och vi satsar nu på pay and jump under vintern för att sätta rutin på 80 cm för att kunna sätta nollorna när säsongen börjar nästa år. 
-Ebba 

Bilder är tagna av Lina Green, ni hittar henne på insta under @linagreeen/@linagfoto 




Inlägg

Hej!

Här har de stått tomt ett bra tag, och ska jag vara ärlig har jag inte hunnit. Man kan verkligen säga att livet har kommit i mellan. Efter att ha gått på halvfart i nästan en månad blev det väldigt mycket på en gång när jag började jobba samt åka till stallet igen att den tiden som jag haft vart som bortblåst. Den tiden som fanns över spenderades på mer viktigare saker och bloggen glömdes liksom bort i stressen. I skrivande stund har jag väl ännu mindre tid till att kunna hinna med men jag kände att det var dags att uppdatera samt skriva av mig, så förbered er på en långt och kanske till och med lite osammanhängande inlägg.

För att ta vid där jag sist skrev har det hänt en hel del. Jag var i sluttampen av min sjukskrivning och skulle försöka mig på att rida. Mådde betydligt bättre där och då men hjärnskakningen jag hade satt sina spår och var långt från över. Kom ihåg passet men fick avbryta efter bara en kort stund då jag blev snurrig och huvudvärken kom tillbaka, idéen att börja rida igen fick vänta några dagar till. 

Att C hade gått betydligt mindre visste jag men att hon blivit väldigt tjock hade jag inte räknat med. Dock kom regnet ganska så precis efter olyckan vilket gjorde att gräset började växa och det räcker att C kollar på gräset så sväller hon upp. 

Tog tag i ridningen efter återbesöket den 24 sep och det gick betydligt bättre. Gick inte fullt ut då jag fortfarande hade en bruten käke och att ramla av då skulle vara kritiskt men helgen 28-30 skulle jag åka och C till en kompis neråt landet. Så jag hade behövt sitta på hästen minst ett par gånger innan avfärd. Vi hade planerat en häst helg där vi skulle rida/köra ihop, shoppa och ha det allmänt trevligt. 

Där efter drog livet mer eller mindre igång på riktigt, jag skulle in i arbete igen. Aningen jobbigt om jag skulle säga det själv. Var så osäker på om jag skulle komma ihåg allt och hur mycket jag skulle klara av. Dock har jag en bra chef så hon gav mig ett bra schema hela oktober för att inte överanstränga mig. Samtidigt skulle jag fösa in stallet i min vardag igen. Vilket blev väldigt spännande. 

En ny häst välkomnades in i stallet, mer om henne kommer i ett senare inlägg. Men tanken var att jag skulle hinna med och rida henne samtidigt som jag och C skulle hitta formen igen. Stressen kom som ett brev på posten och jag fick inse att jag var tvungen att prioritera. Jobbet gick först, Charsmin sen eller rättare sagt stallet sen. Men jag fick faktiskt ihop det, och jag mådde bättre både i huvudet samt så började jag våga mer och vi hoppade vårat första pass. 

Den 6 oktober tog vi våra första språng på över 1 månad. Kommer inte ihåg allt men det hände mer eller mindre som vanligt, förutom den älkiga känslan i magen att om man skulle ramla av är jag borta minst 6 veckor och jag skulle ligga på operationsbordet illa kvickt eftersom käken fortfarande var ömtålig. Men det var dags, jag kände mig redo. Bra pass efter omständigheterna, inte perfekt men kändes som vi kunde ta vid där vi lämnade. Hoppade två pass till efter detta, det ena bättre än de andra. Bestämde mig och anmälde till tävling den 20 och 21 okt. 

Vilket tar oss till i stort sett nutid. Tävlingen genomfördes i helgen som var men det tänkte jag ta i ett annat inlägg för att detta inte ska bli hundra sidor långt. 
- Ebba 







Oproduktiv Dag

Hej!

Över alla dagar sedan jag blev sjukskriven så är nog idag jag gjort minst. Annars försöker jag alltid hitta något, men som jag nämnt innan börjar det ta slut och rastlösheten tar över mer och mer. Kunde inte hålla mig för att inte sova några timmar, så att vända tillbaka dygnet gick sådär idag med men jag är betydligt tröttare så jag funderar på att gå och sova ett par timmar till för att sedan gå upp hyfsat tidigt imorgon. Samtidigt är de ju väldigt roligt att kolla på VM och jag har h ganska många timmar kvar innan de är slut så vi får väl se hur det blir med den delen. 

Jag har beslutat mig för att rida imorgon, dock med sällskap ifall det skulle vara så att det händer något. Tänkte rida i ridhuset eftersom de ska blåsa och vara dåligt vänder samt är jag sugen på att trimma lite. Mina muskler kommer få arbeta så att säga men jag är så taggad. Äntligen kan jag sätta på mig stövlarna igen och fylla hjärtat. Jag har alltså inte träffat C på 2 veckor. Lite jobbigt. 

Lördag blir det fullspäckat, ska följa med en kompis på tävling. Känner att jag klarar av det och det ska bli så skönt att komma ut i tävlings kretsar igen även om det inte är jag som ska tävla. Det är världens bästa A som ska åka så det blir inte så krångligt, hon är väldigt enkla att ha och göra med.  Eventuellt inflyttningsfest på lördag kvällen beroende på hur jag känner. 

Måndag är det dags för återbesök, förblir optimistisk
-Ebba 


Tävlingssäsongen, vad är kvar?

Hej! 
 
Den här skadan jag drog på mig har ju satt lite käppar i hjulet. Mycket jag ville hinna med innan säsongen är slut finns inte ens på kartan längre tyvärr. Jag har försökt tänka efter vad som känns rimligt. Ska man vara realistisk så finns det ju en chans att jag kan ramla av under en träning och då står jag där med en trasig käke och minst 1 månad extra kovalecens. Så mina tankar och planer är lite spridda. Rent statistiskt så har jag ju inte ramlat av sedan december, och borde väl inte göra nu heller men om jag ska fortsätta enligt plan kommer vi gå upp en klass och då kommer helt plötsligt chansen tillbaka. Så jag vet rent ut sagt inte hur jag ska göra. Skippa hoppning och tävling helt tills det är helt bra eller ska man hålla sig på nivån man är just nu, bara för att få göra det jag vill mest. 
 
Innan vi är tillbaka så har ju innomhus säsongen börjat och samtisgt så börjar ju tävlingarna tunna ut och det blir längre att åka med mera. Charsmin och jag trivs så mycket bättre utomhus  och har inte riktigt haft några toppenresultat inne. Det är så mycket som ska tänkas över. Skulle det vara bättre att lägga pengarna för tävling på träning istället och gå ut nästa år på den nivån vi tänkt avsluta detta året med.
 
Tanken var ju att debutera LC på hemmaplan den 20 oktober. Men det är om en månad, just nu känns det inte alls som om att de finns på kartan. Men allt beror ju på hur pass snabbt jag läker så att säga. 
 
Jag har egentligen bara två tävlingar inplanerade än så länge, men med viss reservation att jag jobbar kan det ju såklart ändras. 
20 Oktober - Vetlandaortens Ryttarförening 
Jönköping Fältrittklubb - 10 November 
Vet inte om klasserna passar för mig på JFK men datummässigt passade det bra. 
 
Målet med allt tävlande är så att vi nästa år kan vara med och hoppa Fjord SM. De öppna klasserna är vi ju kvalade till men vi vill ju precis som alla andra hoppa SM klassen och för att hinna känns det som vi behöver sätta igång så snabbt som möjligt. Då behöver vi hoppa upp ett hack i klasserna och vi känner oss redo. Trots att vi precis satt igång så känns det väldigt möjligt just nu. 
 
Hur det blir vet jag inte än, men blir lite klarare efter måndag. Jag håller mina tuppar för att det blir goda nyheter. 
- Ebba
 
 

Upplägg en helt vanlig vecka - Team Giallo Edition

Hej! 
 
Nu när jag har väldigt mycket tid över händer det ibland att jag funderar över väldigt många olika saker. Det som har funnits i mitt huvud de senaste dagarna är på grund av något som jag fick berättat för mig för bara ett par dagar sedan. Charsmin har ganska lätt för att bli fet om hon inte motioneras och hon ska nu under min konvalecens blivit tjockare trots att hon blivit riden. Ryttaren som har ridit kunde inte förstå vad hon ''gjorde fel''. Såklart har det inte blivit fel på något sätt utan eftersom hon är den enda som ridit henne och inte hunnit varje dag har C väl lagt på sig extra kilo, skulle jag tro. Tanken som kom upp i mitt huvud var. Hur lägger jag upp mina ridpass på en vecka? Eftersom C har hållt sig i trim på detta. 
 
När jag väl tänkte efter så kom jag på att jag inte har någon aning. Det känns som jag mest går på känsla, förstå ming inte fel jag planerar alltid mina dagar men hur det kommer sig att jag lade just den typen av motion den dagen. Ska jag vara ärlig har jag aldrig tänkte på detta utan bara lagt upp det som jag tyckt blibit bäst. Men nr jag väl gick in lite mer på djupet såg jag ett återkommande mönster. Nästan varje vecka så har jag lagt hårdare i början, underhållt det i mitten av veckan, hopptränat på helgen och sedan tagit det lungt igen. Detta är en vecka där det alltså inte varit tävling innan. 
 
Så jag antar ett en helt vanlig vecka skulle se ut något sånt här. 
 
Måndag: Dressyrpass i ridhuset. 
- Vill alltid börja veckan med att stämma av hästen, känna lite på vad som behövs jobbas på. Oftast samma saker, men för att verkligen se och känna. 
Tisdag: Rider alltid ut.
- Dock mer genomtänkt, försöker få in lite övningar som kan hjälpa ta oss igenom de som inte riktigt stämde under måndagen.
Onsdag: Tömkör eller rider ut. 
Vill att hästen ska vila ryggen eller bara få komma ut i skogen utan krav
Torsdag: Tömkör eller rider ut. 
- Beroende vad som gjordes på onsdagen gör det andra denna dagen.
Fredag: Ridhus eller paddock
- Besöker lite de övningar som gjorde under måndagen.
Lördag: Hoppträning
Söndag: Söndagar blir antingen vilo dag eller skritt tur. 
 
Ni regerar säkert på att det inte finns någon vilo dag, dock så mår C bäst av att röra på sig. Dock blir det alltid så att hon vilar och någon av passen under veckan går bort. Antingen för att någon annan rider ellerför att jag inte kan. Men hade jag haft henne helt för mig själv så hade jag nog lagt upp det såhär. Ni vet ju att jag är mycket för att planera men detta har jag faktiskt lämnat ganska mycket åt slumpen. Sedan är jag en människa som kan ändra sig i sista sekund. Men oftast väljer jag att följa schemat. 
 
Funderar ni mycket på hur ni ska lägga upp era veckor eller tar ni det som de kommer? 
- Ebba
 
 
Slänger med en av mina favorit låtar för tillfället 
 

Rastlöshets snack

Hej!
 
Såhär ledig har jag inte varit på länge, det är nästan lite jobbigt då saker att göra börjar ta slut. Hur mycket man än vill så går det inte städa sitt rum flera dagar i rad. Dessa lågradug dagar börjar bli oerhört tråkiga, jag sitter vid datorn och kollar på serier, försöker hitta intressanta ämnen att skriva om här varje dag, men eftersom mina dagar inte består av så mycket är det väldigt svårt. Nu är tiden helt plötsligt inte ett problem längre. Försöker hitta på saker och göra, tar tag i sådant jag inte hinner när jag väl jobbar men energi nivån är låg och det är svårt att komma igång. Jag har märkt att sjukskrivning inte är min grej, innan jag började jobba hade jag ju stallet. Jag vill inte åka dit än så det faller ju bort och då blir det betydligt fler timmar kvar av dagen. Jag har lyckats vända ganska så ordentligt på dygnet. Känns lite som om det börjar bli dags att ta tag i det. Föresten har jag lyssnat igenom min spotify spellista, så låtarna börjar bli lite dryga. Tar tacksamt emot nya låtar. 
 
Sitter och drömmer om framtida starter vi ska göra, klickar in på PS of Sweden och diverse andra hästshoppar som finns online och kollar på nya kollektioner och drömmer att jag hade alla hemma i garderoben. Längtar tills VM hoppar igång igen, det är det närmaste jag kommer hästar som det ser ut nu. Är så avudsjuk på alla som får åka till stallet, och det kliar något makalöst i mina fingrar till att få sätta igång igen. Sist jag jade ett sådant här långt uppehåll var nog omkring 2014. Känns väldigt konstigt, jag är inte med längre, det händer saker i stallet och jag har ingen koll. Med mitt stora kontrollbehov gör det att jag vissa dagar går runt och är sur, inte på att jag inte har någon koll utan för att jag inte får göra mig av med det behovet. Mitt eget fel såklart om man nu kan kalla olyckan för mitt fel... 
 
Ni hör ju att jag håller på och bli galen, jag är så full med energi i skrivande stund att jag skulle kunna städa hela lägenheten x2. Kollar på tv så mycket att reklamerna börjar fastna och det känns som att jag börjar lista ut ett mönster.  
 
Jag träffade några av stall tjejerna här om dagen och det var så himla roligt. Jag saknar dem något otroligt, trots att vi går om varandra i stallet så träffas vi alltid någon dag. Men att inte få träffa dem är så jobbigt. Vi känner varandra så bra nu att det går att prata om lite allt möjligt. Prata är lite min grej, jag kan prata mycket och har jag väl satt igång tar det en stund innan jag slutar och de flesta i stallet har sagt att dem tycker om mitt prat. Vilket är skönt för då har jag ett utlopp för mitt prat men nu när jag bara är hemma och min socialisering är betydligt mindre så får jag inte utlopp för min kärlek att kommunicera med andra människor. Tappade rösten när mon pappa var och hälsade på förra veckan, den har fortfarande inte kommit tillbaka helt. Bara det säger väl något. 
 
Känns som jag skulle kunna skriva en hel uppsats men det känns som det är bättre att jag stoppar mig själv här. 
- Ebba
 
Bild på mig och en häst som inte är min på något sätt förutom i hjärtat. A <3
 
 
 
 

Sjukskriven

Hej! 
 
Det är svårt att logga in här varje dag med inspiration, vissa dagar kan jag sitta och titta på en tom sida. Inget kommer upp i huvudet och när jag väl får en idé får jag problem med att formulera mig istället. Kan skriva en hel sida men ångra mig när jag väl ser hur jag skrivt allt och ge upp, idag har jag en sådan dag. Tror jag har ändrat mig 3 gånger innan jag bestämde mig för att bara uppdatera er om hur läget ser ut. 
 
Jag mår betydligt bättre och sen jag sist skrev har mitt utseende ändrat sig rejält, svullnaden och blåmärket under ögat är nästan helt borta, den lös huden på kinden faller bort mer för varje dag och jag kan äntligen se som vanligt. Sedan var jag också och tog bort mina stygn idag. Otroligt skönt att slippa ha förband i ansikten och kunna lufta huden. Det gjorde ont att ta bort dem men just nu känns det som en bula. De gör ont när man rör det men låter man det bara va så är det helt okey. Allt har läkt väldigt fort, även min käke känns bättre. Svullnaden har gått ner betydligt och jag kan både öppna munnen mer men jag kan även tugga mycket enklare. Jag förblir optimistisk och hoppas att de har goda nyheter den 24 sep. 
 
Min pappa var och hälsade på en sväng igår, jag hade så mycket att säga att jag höll på och tappa rösten. Vi var och tog en matbit, hälsade på farmors grav samt blev jag en ny cykelhjälm rikare. Jag lovade att jag skulle köpa en och faktiskt använda den så att nästa gång olyckan är framme skyddar jag mitt huvud. Sådan tur som jag hade har jag nog troligtvis inte igen. 
 
Om det känns bra så kommer jag åka till stallet nästa vecka, hälsa lite på hästarna och kanske gå en promenad. Jag är ju sjukskriven fram tills den 24 så tid finns ju, men samtidigt vill jag inte gå för fort fram. Vi får se helt enkelt, men ingen är gladare än jag just nu. Men jag saknar min C! 
 
- Ebba 
 
 

Om Olyckan - Grafiska bilder

Hej! 
 
Tanken var att jag skulle berätta om detta i en story time som så småningom skulle komma ut på youtube. Mest för att alla gånger jag har försökt skriva om det har det inte blivit bra, men mina redigering kunskaper var mycket dåligare än vad jag trodde så jag gav upp och bestämde mig för att försöka igen.
 
Det hela började torsdagen den 6 september. Klockan ringde tidigt på morgonen för att jag skulle hinna med stallet innan jag började jobbet vid 15.00. Runt tio över sju åker jag hemifrån, trött men med musik i öronen så bet jag ihop och cyklade iväg. Den vägen jag tar är på sätt och vis inprintad i mitt minne, jag behöver inte tänka så mycket eftersom jag alltid vet vart jag ska. Det speciella med denna vägen är att det är väldigt mycket nerför, så det går ganska fort. Vid sista nerförsbacken innan stallet är det en väg med ett farthinder. Detta farthindret är väldigt högt och stort om du frågar mig, dock är det ett inbyggt övergångställe också. Jag är påväg över rullandes eftersom det är nerförsbacke, ser mig för så inga bilar kommer. Trampar på för attt behålla den farten jag kan för att slippa trampa så mycket i uppförsbacken på andra sidan. Dock kommer jag inte så långt. Precis när jag kommer ner för backen, ståendes på cykeln och ska åka över så  märker jag att jag inte längra rullar rakt fram, utan jag är uppe i luften min cykel några meter framför. Hinner inte tänka innan jag landar med huvudet före rakt ner i asfalten. 
 
Fartguppet är ungefär 4-5 meter brett och jag landar på andra sidan. Glider någon halvmeter innan jag känner smärta sätter mig upp och min första tanke är att räcka efter mina glasögon men dem har hamnat någonstans längre fram. Jag ser inget men märker att det kommer folk springandes för att hjälpa mig. En drar upp min huva på tröjjar för att stoppa blodet som kommer från mitt ögonbryn, någon ger mig en papperstuss att hålla på haken då det blöder där också. Känner olidlig brännande smärta i ansiktet och att det gör ont i min axel. Trots smällen så är jag förvårnansvärt klar i huvudet och vid medvetandet, en av människorna försöker få tag i min mamma där de kommer överrens om köra in mig till vårdcentralen. 
 
Här vill jag bara klämma in att det var en singelolycka jag har inte blivit påkörd eller liknande. Det som hände var att när jag kör upp på kanten på fartguppet så går framgaffeln på cykeln av och stänkskyddet har letat sig in i hjulet. Detta gör att jag slungas upp i luften och flyger ca 4-5m innan jag landar. 
 
Det fanns inte så mycket dem kunde göra på våran vådecentral, de tvättade såren och satte på provisoriska förband och skickade mig akut till Eksjö. Jag drabbades av tillfällig misseförlust had hade svårt att komma ihåg vissa ord och minnen. Återhämtade mig ganska omgående och chocken som uppstod vid olyckan försvann mer och mer. Jag var fortfarande rädd och chockad med betydligt mindre.
 
En lång dag på en vårdcentral, två olika sjukhus, diverse olika typer av röntken så konstaterades det att jag hade en rejäl hjärnskakning och en käkfraktur samt spricka på vänster sida. Jag fick även sy 3 stycken jack, två på det högra ögonbrynet och en under hakan. Inget gjordes åt min fraktur, jag ska bara ta det försiktigt. Blev hemskickad svullen och väldigt blåslagen. 
 
Såhär i efterhand så är jag så glad att det inte gick värre, skadorna hade kunnat vara så mycket mer omfattande. Detta gör ju dock att jag inte kan vara i stallet eller rida. Jag är sjukskriven till den 24 september till att börja med, då ät et återbesök på käkkirurgen i Jönköping. 
Bilderna ligger i ordning med första den 6 sep och sista den 13 september. 
 
- Ebba 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Planera - Genomföra - Reflektera

Hej! 
 
Detta var faktiskt något jag fick lära mig i skolan som jag på senare dagar tagit med mig. Jag är väldigt mån om att alltid ha koll. Att släppa något åt slumpen är inte något jag gör ofta, man kan säga att jag har lite av ett kontrollbehov gällande mycket men just med hästarna kan de ta över ganska så mycket. På grund av att jag är sådan underlättar det oerhört mycket att planera. Det kan låta som väldigt mycket extra jobba för en hobbyryttare som mig själv. Jag har inget direkt att passa, jag har bara 1 häst att rida och så vidare men planerar jag finns det en mindre chans att något går fel och om de skulle gå fel finns det alltid en backup plan för att problem/stress eller till och med ångest ska uppstå. Tre väldigt jobbiga känslor att behöva hantera, och jag vet inte vad ni tycker man jag undviker dem gärna så mycket som möjligt. 
 
Vi börjar i rätt ände, PLANERING. Detta är lite a och o för att jag ska klara av en vecka. Jag brukar sätta mig i på söndagen, kolla över hur jag jobbar vilka dagar som jag måste ta stallet samt vilka dagar jag kan vara/är ledig på. Eftersom jag har ett jobb där jag jobbar blandat dag och natt räknar jag faktiskt med antal sov timmar i planeringen, just för att hinna med allt. Många gånger så ser upplägget ganska lika ut. 
Man kan nästan säga att jag är lite beroende av planering. Speciellt när det gäller träning tillsammans med hästen. Jag lägger alltid upp ett ridschema för varje vecka, sen är det inte alltid skrivet i sten. Mnn att få en överblick och veta att man alltid har något och göra, istället för att springa runt där och då och försöka komma på något, det är en säkerhet för mig att jag har något att falla tillbaka på om jag skulle ändra mig. Här efter kommer vi till nästa punkt. 
 
GENOMFÖRANDE. När du har planerat något har du alltid en bild i huvudet om hur det kommer gå men vet såklart inte förrens efteråt. När du väl gör en övning så ska den ju ridas på ett sätt men eftersom alla hästar är olika blir det nästan aldrig som man tänkt sig. Samma sak om du ska rida t.ex ut i skogen. Kondition, du rider på samma vägar du alltid gör men just idag tittar hästen och det blir svårt att genomföra det som man tänkt sig. Här har jag otroligt svårt att inte tappa tålamodet åter igen efter som det inte går som jag planerat. Genomförandet är en stor del till att jag blir nöjd i slutändan. Jag försöker jobba med detta varje dag, både i vardagen och i stallet. Jag börjar ofta redan på nästa punkt redan här, innan jag sett t.ex filmer eller gått över känslan eller tänkt tillbaka på hur det igentligen gick 
 
REFLEKTERA - Något som jag som sagt börjar med alldelles för tidigt. Jag överanalyserar allt och känner efter hela tiden under mina ridpass och det slutar ofta med att jag inte blir nöjd. Även detta är något jag måste göra. Det är lite så jag är funtad om jag ska vara ärlig. Jag måste tänka på vad jag är nöjd med och inte nöjd med för att kunna utvecklas och förbättre. Begäret att förbättre är ganska stort hos mig eftersom jag stått och trampat på samma ställe väldigt länge. Men min tränare sa något oerhört bra som har följt med efter varje pass.
- När man utvecklas blir skillnaderna mindre och mindre. 
Vad jag menar är alltså ju bättre man blir desto mindre skillnader ser man ju, och det gör att man kanske har svårare att bli nöjd. När jag började rida för Jessica så var jag ganska så nybörjade, jag hade inte ridit på den nivån jag gör nu ocg då lärde jag mig något nytt varje gång, nu är det mer någon gång i bland där jag känner att jag tog ett steg framåt i mit utveckling. Förr var jag alltid nöjd men nu för tiden när jag vet att jag kan mer men inte själv ser skillnaden. Detta gör oftast att jag blir besviken. Jag jobbar med detta med och genom att filma mig själv under pass och se det själv och inte bara känna. 
 
När jag sitter och läser igenom det jag skrivet får det mig att låta som en människa som är psykiska problem och ett stort kontrollbehov. Men jag kan lova er att när man skriver ner det sähär låter det allvarligare. Sedan är jag bara sådan att jag inte kan lämna något åt slumpen, just för att det påverkar mig negativt och jag har inte tid för negativitet. 
Någon som kan känna igen sig i detta? Hade varit roligt att eventuellt bolla lite ideer på hur man kan jobba med detta med någon annan. 
- Ebba
 

Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se